Bond, James Bond!

Ni undrar säkert varför jag är så glad! Nämligen är det så att jag och Peter julhandlade i helgen och vi är nästan klara med våra julklappar. Ni tänker säkert, "vilka galningar!". Förstår ni vilken härlig känsla det är:-) Vara klar en månad innan värsta julrusning.
I lördags, efter flera mysiga biokvällar hemma bestämde vi att gå på en riktig bio:-) Ni vet, där man kan sitta i de mjuka sammetstolarna, äta biogodis och titta film på en enorm stor bioduk:-) Det enda man hoppas är att de där på bio har sätt på värmen och att min granne den här gången har glömt köpa med oljeluktande popcorn.
Den här gången blev det Bond, James Bond! Ärligt talat har jag aldrig sett Bond på bio... Egentligen har jag aldrig varit så jätteintresserad heller. Både jag och Peter var lite skeptiska inför filmen, men det blev en stor överraskning. Om du inte har sett den än, då säger jaga bara "du måste se den", även om du har massor med fördomar i huvudet!

Sa kindlasti imestad, et miks ma nii rõõmus olen. Nimelt mina ja Peter tegime laupäeval jõulusisseoste ja oleme peaaegu valmis oma jõulukinkidega. Sa kindlasti arvad, et "hullud", aga sa ei kujuta ette milline suurepärane tunne see on. Olla valmis kinkidega üks kuu enne hullu jõuluhüsteeriat.
Pärast mitmeid hubaseid filmiõhtuid kodus otsustasime meie Peteriga laupäeval ehtsasse kinno minna. Tead kull, seal kus saab pehme samettooli peal istuda, kino-kommi süüa ja filmi vaadata hästi suurel kinolinal. Ainus asi, mis ma sellistel hetkedel loodan on, et kinomehed on sooja sisse lükanud ja et mu naaber kinos on see kord unustanud rasvast haisevad popcornid ostmata.
See kord valisime filmiks Bondi, James Bondi! Ausalt öeldes ei ole ma kunagi eriti suurt huvi tundnud Bondi filmide vastu ja nii mina kui Peter olime suht skeptilised enne filmi. Tegelikult aga oli see film üks suur positiivne üllatus. Kui sa veel ei ole käinud vaatamas seda filmi, siis ma ütlen vaid "sa pead seda nägema!", isegi kui sul on hulga eelarvamusi selle filmi suhtes.

En tuff vecka!

Ma ei ole oma bloggis pannud rõhku eesti keelsele tekstile. Nüüd ma parandan ennast ja teen väikse kokkuvõtte eelmisest nädalast.

Kes meie bloggi jälginud on, need teavad, et umbes kuu aega tagasi avastasime me, et meie köögis valge kiviplaadi all peitub puitpõrand. Juhuu, haamer kätte ja kivipõrandat üles võtma. Keegi väga tore inimene oli valanud semendi otse puitpõrandale...seega võttis meil ikka mitmeid higiseid nädalaid ja õhtuid, et sõna otseses mõttes puitpõrand välja kraapida ja lihvida. Peter tegi ikka kõva töö ära. Tulemust näed alljärgneval pildid. Veel eelmine nädal oli meil kibe töö köögis käimas, sest oli vaja suure külalise Eve saabumiseks elamine enam vähem korda saada. Ainus asi, mis oli veel oma kohale tõstmata Eve saabudes oli külmkapp, mille me olime tõstnud elutuppa. Ega see tore ei olnud, aga Peter viskas nalja, et hea kohe lähedal diivanil istudes kapist sööki korjata. Igal juhul aitas Eve meil hilisel õhtutunnil külmkapi kööki lükata...ja ma pean ütlema, et ma ei ole ammu nii palju naerda saanud. Ma suutsin seelik seljas külmkapi taha jääda ja oi, oi kui raske oli sealt omal jalal välja ronida.
Tort mida Peter all oleval pildil valmistab, valmis samuti väga hilisel õhtutunnil. Nii armas temast, sest mina palusin tal minu naiste õhtusöögiks torti teha ja mis oleks parem kui Peteri sokolaadipudingu ja mandli massiga tort...mumms!

Eve saabus neljapäeval ja mis me naised ikka tegime kui shoppasime. Pärast mõnetunnist shoppamist suutsime me tõdeda, et moes on trikotaazist, nõmeda mustriga (mida nõmedam muster ja värv seda parem) ja ulevalt vanaema pesukummiga püksid. Kahjuks ei ole mul sellest hetkel pilti, aga ma kujutan ette et sa suudad ett kujutada trikotaazist bidzaamapükse kui sa väike olid. Ainus erinevus on selles, et nüüd ei peida sa end nendega teki alla ööpimeduses vaid lähed uhkelt linna peale päevavalges. Ei kihvt oli! Ausalt öelda ei olnud midagi shopata...aga natsa otsime ikka:-)
Tüdrukute õhtu oli reedel. Pakkusin kana thai kastmes ja loomulikult magustoiduks Peteri sokolaaditorti. See kord olin kutsunud õhtusöögile vaid eesti tüdrukud ja samuti sellel õhtul sai kõvasti naerda. Pean siin kohal mainima, et vaid mina ja Eve olime naised ilma lasteta, sest kaks tüdrukut olid rasedad ja üks imetab, ehee! Aga kellelgi ei jäänud selle pärast väike pokaalitäis pidulikku keelemärjukest maitsmata. All olev pilt on võetud veidike enne õhtusööki, eheee Eve suutis selle pildi tegemise ajaks ikka ära otsustada kuidas ta tahab pildi peale jääda!

Mnjah...förra veckan fick jag besök från Estland. Världens gulligaste Eve var här i Stockholm och shoppade loss! Vi hade tre långa shoppingdagar.... Ibland kan shopping vara som en hård arbetsdag, men vi hade kul och hittade några roliga grejer. Efter en hård dag i stan fick vi mysa i soffan och titta på film. Det blev två filmer. De som inte har sett "Charlie och chokladfabriken", ni måste se det!
Bland annat blev vi nästan klara med vårt kök. Vi kämpade hela förra veckan, men det finns en hel del kvar. I torsdagskväll var det dags för att rulla tillbaka kylskåpet, vilket stod i vardagsrummet. Jag tror att klockan närmade sig till midnatt när det väl var dags och ärligt talat har jag inte skrattat så mycket på länge...jag fastande bakom kylskåpet och var tvungen att klättra ut genom ett litet hål. Allt blev extra komplicerat på grund av att jag hade kjol på mig och att det fanns en paparazzi på plats...
Anledningen till att vi flyttade kylskåpet så sent var att jag hade planerat en tjejmiddag på fredag och det hade inte varit så kul att sitta bredvid kylskåpet. Vi var fem och jag tror att alla hade det roligt. Jag måste tacka min världens bästa man, som fixade världens godaste tårta för oss tjejer, mumms!

Mina kompisar - Kadi, Ria & Merja

Den här gånger vill jag berätta om mina tre jättebra kompisar, mina allra bästa, bästa...Ria (Riux), Kadi (Kadza) och Merja (Merks). Hoppas att de inte blir sura på mig att jag har avslöjat deras smeknamn. Mnjah, jag kallas för Theakas! Ni undrar säkert vad är det för nåt som vi fyra har gemensamt. Ju, vi har bott tillsammans i tre långa, roliga, häftiga, skrattfulla och intressanta år. Lite bråk var ju också ibland! Jag tror att de håller med mig om jag påstår att vi känner varandra rätt väl, iallafall gjorde vi det! Det var ju för åtta år sedan!
Anledningen till att jag skriver om de här är att jag saknar de ibland så otroligt mycket! Ibland önskar jag att jag bara hade kunnat lyfta luren och bjuda de att komma över till en kopp kaffe eller att vi hade kunnat gå på bio, helt spontant.
Jag vill bara säga att de är mycket viktiga för mig och jag vet att de alltid finns för mig, även om det är ca 360km och en djup Östersjö som skiljer oss åt.
Ok, det blev lite för seriöst. Vad gör de idag? Ria reser jordenrunt. Enligt de senaste nyheterna är hon prinsessa i Bowens grönsaksfarm i Australien. Får se när hon tänker att återvända hem, kanske nästa sommar. Man vet ju aldrig, hon kanske vänjer sig med titeln "prinsessa". Merja är förmodligen världens bästa mamma och hemma med sitt nästan ettårige barn Trevor. Jag har bett henne att inte glömma berätta till Trevor att det finns en mycket trevlig tant Thea i Stockholm, så jag hoppas att hon håller sitt löfte. Kadi, Kadi, Kadi...jag saknar hennes humor! Kadi jobbar, jobbar och pluggar...hon är så duktig.